recept · sillrätt

Dittis favoritsill…

k

IMG_20180622_220513_793.jpg

Dittis favoritsill. 

Ingredienser 6 (12) personer

1 (2) burk färdig inlagd sill i bitar
2 (4) dl majonnäs
2 (4) dl tjock grädde
½ (1) dl av den inlagda sillens lag
½ (1) dl mildrökt kaviar
½ (1) tsk citronpeppar
1-2 (2-4) tsk worcestersås
1-2 (2-4) tsk socker
2 knippor dill
1 (2) purjolök, relativt liten
1 (2) hackad rödlök, liten
Svartpeppar

Gör så här

Blanda majonnäs, grädde, kaviar, sillspadet, worcestersås, citronpeppar och socker. Smaka av.
Strö hackad dill, skuren purjolök och hackad rödlök i en form.
Lägg på hälften av sillbitarna och dofta över svartpeppar.
Gör ett lager till (av purjo m.m och resten av sillen?) och avsluta med att hälla över grädd/majonnäsblandningen över alltihop.
Garnera med löken och dillen.
Servera gärna med färskpotatis om det är säsong, samt en sallad, ett gott bröd, smör och ost.

Publicerad av k

2 kommentarer på “Dittis favoritsill…”

  1. ”As Dr. Gottman’s research has revealed, discussions invariably end on the same note they begin. If you start an argument harshly by attacking your partner, you will end up with at least as much tension as you began with, if not more. Softening start-up of your conversations is crucial to resolving relationship conflicts. If you use a soft startup in your argument, your relationship is far more likely to be stable and happy.”
    https://www.gottman.com/blog/softening-startup/
    Ja, harsh start-ups riskerar att trigga försvarsinställning hos den andra parten.

    ”The couples who divorced started their discussions with a great deal of negative emotion and displayed far fewer expressions of positivity than those who stayed together six years later. Not only were they negative, but they were also critical.”
    Och det är knappast ett bra sätt att få en bra relation eller en ändring i den riktning man vill. Tvärtom. I synnerhet om det är så man angriper problem. Jättesvårt att INTE bli försvarsinställd när man blir kritiserad, aggressivt och attackerande.
    ”Hon diskar inte lika rent som jag! Jag gör 99% av hushållssysslorna!”
    Är några av de senare. Det var det där med mentalisering: att kunna sätta sig in i den andra personens situation. Det där ”We-ness” istället för ”Me-ness,” jag istället för vi. Och det där med känslomässig intelligens. Ju mer man har av detta desto bättre relation. Ju större problem med detta desto större krav ställer det på den andra parten. Kanske enorma krav på mognad. Att INTE svara med försvarsinställning och negativitet.
    ”Kom ihåg NN har kapat banden med familjen, hans relation med barn…”
    Tänker på när vi var bjudna till två vänner på middag och värdparet berättade att de också bjudit NN. Y blev jätteupprörd och var helt inställd på att gå i vrede.

    Tänk om man kunde säga, med bra tonfall:
    ”Lägg av!”
    Och sen fortsätta med något bra, fortfarande med bra tonfall.

    Att sitta och tala om hur den andra är… ”Den som är utan synd…”

    Hur tar man upp saker så de leder till en lösning? (vill han egentligen ha en lösning? Bara få ut missnöje och otillfredsställse, som egentligen handlar om honom själv och hans oförmågor??? Är det juste att utsätta den man lever med för detta?)

    NN kastade saker efter y och tillbringade en halv dag på övervåningen. NN fick ett utbrott ”ur det blå”…

    Gillad av 1 person

    Svara

Lämna en kommentar